Adelaide och bakslag i Red Cliffs

Dags för lite uppdatering igen. :)

Vi var i Adelaide i ungefär en vecka. Vi har mest varit på datorerna vid biblioteket i stan och sökt jobb. Förutom det har vi fått bo några dagar hos en härlig familj som är vänner till bekanta i Vörå. De berättade om ställen runtom Adelaide som är sevärda. Så vi åkte till Victor Harbor som är en liten ort med fina stränder och massor med lyxvillor.

Victor Harbor

Vi köpte en mango som vi själva kan ha plockat. Riktigt smarrig ;)

Vi har också varit till Barossa Valley på vinprovning. På området fanns ca 50 vingårdar och alla hade öppna vinkällare som man fick besöka och var man fick prova viner. Vi är inte riktigt några vinkännare, så vi valde det enda märket vi kände till, Jacobs Creek, och så besökte vi ett annat som vi  körde förbi, Yalumba.

Vinprovning vid Jacobs Creek

Yalumbas vinkällare

Vår favorit :)

Vi besökte också Handorf. Staden är uppbyggd av tyskar, så husen var i tysk stil och på restaurangerna och caféerna hade man menyer med tysk mat.

Efter att ha ringt till ca 20 olika working hostels fick vi äntligen napp. Working hostels ordnar jobb åt backpackers, mot att man sover i deras hostel. Ett hostel i delstaten Victoria sade att de har mycke jobb och att vi skulle få börja jobba direkt vi kommer dit. Området heter Red Cliffs och ligger strax utanför staden Mildura i norra Victoria. Så vi körde ca 400 km västerut från Adelaide.

 Första intrycket av hostellet var kanske inte det bästa. Killen som arbetade i receptionen och som är något av en vaktmästare, var någon av de suraste människor vi mött hittills. Köket är så äckligt att vi har fått ta våra egna köksredskap och använda dem istället.  Vaktmästaren gav oss ett jobb på en apelsinfarm, men sade att inga flickor egentligen jobbar med det, för att det är så tungt arbete. Jag sade att jag vill försöka i alla fall, för han hade tydligen inget annat jobb att erbjuda mig då. Så dagen efter vi anlänt  började vi plocka apelsiner. Vi hämtades kl.5.50 och åkte ca 30 km med buss innan vi kom till farmen. Det är mycket tyngre att plocka apelsiner än mangon, för man har en påse på magen som man plockar i och som man sedan tömmer i en "bin". Vi var fyra i vår grupp första dagen och för varje bin vi fyller får vi 25 dollar,  som vi då skall dela på. Det är då före skatt och vi betalar 29% i skatt. På 7 timmar plockade vi 9 bins. Det blir ca 8 dollar per timme, innan skatt.

Just nu är det så hett (44 grader) här att vi inte får jobba så länge på dagarna och ibland inte alls. När man räknar med boende och mat har vi nu räknat ut att vi i slutändan går på minus att jobba här.  Vi får heller inte reda på någonting. Varje kväll skriver vaktmästaren upp på en tavla vad man skall jobba med nästa dag och vilken tid man plockas upp. Ibland skriver han det så sent att vi hinner gå och lägga oss, så igår tänkte vi nästan komma för sent pga att han hade ändrat följande dags starttid efter att vi hade gått och lagt oss.
Igår fick vi reda på att farmägaren betalar 60 dollar per bin till de som skall betala lön åt oss. Vilket betyder att de tar 35 dollar själva! När vi fick reda på det var det många som slutade arbeta och  vägrar fortsätta om vi inte får mer betalt.
Så man kan säga att vi har gått på en riktig nitlott!

Vi har nujyst kontakt med ett annat hostel här i Victoria. Där skulle vi få 19 dollar i timmen, vilket är superbra. Så vi hoppas att vi får det jobbet så att vi  förtjänar något till jul i alla fall.
Dethär blev ju inte precis  ett glatt inlägg, men allt kan ju inte gå bra för oss heller. :P Hör av oss igen när det ser lite ljusare ut! ;)

Stuart Highway Roadtrip

Stuart Highway är motorvägen som går rakt genom Australien. Från Darwin i norr till Adelaide i söder. När vi fick bilen på torsdagen (8.11) körde vi till nationalparken Litchfield, som ligger ca 100 km söder om Darwin. Tyvärr var det en väldigt regnig dag, så vi tog ett dopp i ett av vattenfallen och måste sedan åka vidare. Vi körde till nästa stad längs motorvägen,Katherine. Där skulle vi sova vår första natt i tältet vi fick med bilen. Det var väldigt litet och Matias som är rätt lång fick ligga med krökta ben. Det slutade med att vi fick gå i bilen och sova på grund av ett grymt åskväder.

"spelanverke", det fanns bara kassettbandspelare i bilen :P

Litchfield National Park

Nästa dag fortsatte vi köra söderut igen. Att köra längs den otroligt raka motorvägen är rätt tröttsamt, även om naturen förändras hela tiden och man nu som då kan stöta på djur. Vi har sett två levande kengurun men ca 30 överkörda. De rör sig mest om nätterna och vid soluppgång och -nedgång. Vi kör bara på dagarna för att undvika att stöta på dem. Rastplatser finns här och där längs vägen och med ca 100 km mellanrum bensinmackar. Något som ser ut som en stad på kartan kan vara en bensinmack och några hus. Ju längre ut i outbacken vi kom destu dyrare blev bensinen (billigast 1,5 och dyraste 2,1$).



Donkeyn som smakade pa bilspegeln





Road Trains



Vi körde ca 800 km på fredagen och stannade vid Wycliffe Well för natten. Campingen kallas också för UFO- centret. Man har tydligen sett Ufon där några gånger och alla byggnader och skyltar är dekorerade med bilder på Aliens. :p Vi gjorde ett nytt försök med att sova i tältet. Det fanns många olika djur på campingen. Höns gick runt och hackade på tältet på kvällen och åsnorna och emun hade ljud för sig hela natten. På morgonen vaknade vi kl 5 av de inburade papegojornas skrik.

På lördagen fortsatte vi söderut igen, mot Alice Springs. Den mysiga staden (ungefär i storlek med Jeppis) kom upp som från ingenstans mitt i ödemarken. Det var skönt att få komma till en "riktig" stad med tillgång till internet och var man hade sändning i telefonerna. Vi gick runt i staden och köpte det sista vi behövde för att klara oss som riktiga campers. ;)




Alice Springs




 

Golfbana i Alice Springs


Nästa stop blev Uluru (Ayerns Rock) och Kings Canyon. Det blev en 800 km lång extra bilfärd åt väster från Stuart highway, men det var värt det. På söndagen vandrade vi mellan begren Kata Tjuta och tog klassiska foton av det stora röda berget. Man kan inte riktigt förstå hur stort och mäktigt det är förrän man ser det på riktigt. Vi sov på campingen vid "staden" Yulara, som egentligen endast består av hotell. Kl 5 på morgonen steg vi upp och körde tillbaka till Uluru för att se berget i soluppgång. Efter det körde vi till Kings Canyon som ligger ca 100km norr om Uluru. Där gick vi the Kings Canyon Walk. Det var en tung vandring i hettan, men utsikten man belönades med uppe på toppen var verkligen fantastisk. Vi övernattade på en liten ort längs motorvägen.




Uluru




The Olgas



Kings Canyon

Dagen efter körde vi 1000 km för att komma så nära Adelaide som möjligt och övernattade utanför staden.

När vi äntligen kom till Adelaide for vi till en campingplats på gångavstånd från centrum. Staden är absolut den vackraste vi sett hittills med parker runt hela centrum. Bostadsområdet vid campingplatsen är helt underbart. Här skulle jag kunna bo! :) Här är det mycket behagligare klimat än i svettiga Darwin, ca 25 grader på dagarna.




Camping-kocken




Ibland har vi lite lyxigare frukost. ;)









- Posted using BlogPress from my iPhone

Mangorash och Ford Falcon

Vi fick mango rash, förstås... Matias på armarna och jag på halsen och handlederna. När vi skulle börja jobbet sade farm managern att ca 5% av oss troligen skulle få rash. Ca 70% av oss har nu fått det. När någon får rash skjutsas man till en läkare i grannbyn. Det är en privatläkare och besöket + medicinen kostar ca 150 dollar. Några svenskar vi lärt känna hade hört att det finns billigare läkare i närheten. De hade också börjat få utslag, så vi hoppade 7 stycken i deras bil (jag och matias låg i backluckan) och åkte till Humpty doo. Med vårt medicare kort behövde vi inte betala något för besöket och medicinen kostade 10 dollar. Ni kan ju tänka er de andra rash-offrens reaktioner när de fick höra hur billigt vi hade kommit undan. :s

Vi skulle ta medicinen i 5 dagar, efter det måste vi vänta en vecka innan man kunde fortsätta kuren ifall utslagen ännu var kvar. Eftersom plockningssäsongen snart skulle ta slut och de sade att vi inte kan stanna och fortsätta jobbet efter säsongen på grund av rashen bestämde vi oss för att lämna farmen efter 3 veckors jobb. Enligt läkaren skulle utslagen komma tillbaka om vi stannade på farmen och plockandet skulle troligtvis bara hålla på några dagar till.

Vår sista kväll på farmen (lördag) hade man ordnat en stor barbeque i lägret. Det var en lyckad kväll och vi kommer verkligen att sakna människorna vi lärt känna på farmen.

Vi hade tänkt flyga till Cairns och ta bussen ner längs östkusten, men vi hittade inga billiga flyg och enligt de på Work&Travel kontoret åker många till östkusten för att arbeta nujyst. Man lär ha större chans att få arbete om man åker söderut, mot Adelaide.

Vi började fundera på att köpa en bil som vi sedan skulle sälja när vi reser hem. Många på farmen hade bil och de berättade om hur bra det är när man kan sova i bilen istället för att betala för hotellrum. Man har ju dessutom friheten att åka vart man vill.

Vi hittade en annons om en ford falcon farmare på en anslagstavla på hostellet. Ägaren visade sig vara en gammal australiensare som inte behövde bil längre. Bilen var rätt billig med tanke på att den var väldigt välskött och lite medkörd. Matias provkörde den och allt verkade ok. Vi hade hört att man borde ha en mekaniker att kolla upp bilen innan man köper den, men det visade sig vara väldigt dyrt. Som tur erbjöd gubben sig att åka och besikta bilen innan han säljer den. Han lade dessutom med ett tält, madrass och lite köksredskap åt oss.

Så förhoppningsvis har vi bil imorgon och får lämna Darwin! :D Då skall vi först åka till en nationalpark som heter Litchfield, var man kan simma utan att behöva vara rädd för att träffa på krokodiler. Det är väldigt ovanligt här. :p Efter det skall vi börja den långa bilresan söderut genom öknen och till Ayerns Rock (Uluru). Vi kommer att sova på campingplatser längs vägen och det borde ta minst 5 dagar att ta sig ner till Adelaide, sträckan är ca 3000 km. Många djur (ex kengurun) rör sig nattetid, under soluppgång och -nedgång, så man skall helst bara köra under dagtid. Eftersom vi inte kommer att ha en fyrhjulsdriven bil kommer vi bara att köra på motorvägar.

Det skall bli riktigt spännande att få börja ta sig runt på egen hand. :)

Mangoes mangoes mangoes

Hej alla!

Lite uppdatering igen... :)

Måndagen den 15 oktober hoppade vi och ca. trettio andra backpackers på bussen som tog oss till Acacia Hills mango farm som ligger 70km utanför Darwin. Det är Australiens största privatägda mangofarm med ca 50 000 mangoträd. Vi hade turen att få ett två personers rum i en av barackerna som ligger på campområdet. Vi delar badrum och kök med andra. Internet och telefoner går inte att använda på farmen och det är cirka 20 kilometer till närmaste butik. Så det är verkligen ut i bushen. Vi har fått vänja oss med att sova med en massa småkryp och hoppas på att inte kackerlackorna skall hitta till vårt rum. Giftiga spindlar lär inte finnas här men ormar kan man råka på. Vi har inte själva sett någon men en tysk hade "lekt" med en i köket här om kvällen. 

Under skolningen den första dagen fick vi reda på våra arbetsuppgifter. Både jag och Matias utnämndes till mangoplockare. :D Vi hade hört att det är väldigt tråkigt att stå och packa mangon i packningshuset, så vi var nöjda. Som plockare jobbar man 9 timmar om dagen. Andra dagen började plockningen. Vi delades in i grupper på ca 5 pers. En som kör maskinen och resten som plockar frukterna och kastar dom in i maskinen som rengör dem och lägger dem i korgar, aka Bins. En full bin väger ca 400 kg och målet är att varje grupp skall plocka 20 bins per dag. Allt som allt är vi 11 grupper. Vi klättrar i träd och använder en lång kniptång för att få ner frukterna högst upp i träden. Det är otroligt hett och man har fått vänja sig med att vara genomvåt av svett hela dagarna. Vi måste ha långärmade tröjor och långbyxor + hatt när vi plockar, för att skydda och mot solen och mot mangosap. Sapen är en vätska som kommer ur mangon när man plockar den och om man får sap på sig kan det börja svida hemskt. Vi lägger en slags skyddskräm på händerna, men ansiktet får vi bara smörja in med solkräm. Så vi har båda fått lite sår i ansiktet av sapen och mina händer var en tid helt brunfläckiga. Om man får för mycket sap på sig kan man får Mangorash. Det är en massa utslag över hela kroppen som kliar. Vissa får rash och vissa får det inte. Det är lite som en allergi. Vi har som tur inte fått det ännu, knock on wood... 

Efter en veckas jobb lyckades jag dock gå in i en betonggrund och skadade min lilltå. Så på söndagen när vi tog bussen in till Darwin för att köpa mat för nästa vecka fick vi åka och träffa en doktor också. Han trodde att det kunde vara en fraktur, men eftersom det inte finns så mycket att göra med en bruten lilltå så bestämde jag mig för att inte ta någon röntgenbild. Den skulle  antagligen ha varit minst lika dyr som själva doktorsbesöket. Vi blev lite oroliga för om jag skulle få stanna på farmen och jobba när jag hade svårt att gå. Jag provade arbeta som vanligt, men det lyckades inte. Så jag hamnade i packningshuset. Min tå har blivit mycket bättre nu, men de vill att jag packar resten av säsongen i alla fall. Vi jobbar 12 timmar om dagen och står och packar mangon - skittråkigt. 

Vi vet inte riktigt hur länge vi kommer att jobba här efter plockningssäsongen. Det borde ta 1 -2 veckor innan all frukt är plockad och packad. Efter det kan man få klippa träden, men det är inte många som får de jobben. Hur som helst så har vi tänkt flyga till Cairns efter detta och resa ner längs östkusten så att vi är tillbaka i Sydney till jul, då mamma, pappa å syrran kommer. :)

Vårt lyxiga radhus

Köket

Allrum