En kort uppdatering

Nu har vi fått sålt bilen! :) Vi fick 3400 dollar för den, vilket var 400 dollar mindre än de vi själva köpte den för. Så vi är helt nöjda med det. Det var en ung fransyska som köpte den. Hon visste inte mycket om bilar, vi kände att vi skulle ha kunnat koka ihop vad som helst, och hon skulle ha trott på det. Men det gjorde vi ju förtsås inte. ;)

Vi hade lite otur dagarna före vi skulle sälja den dock.. Allt kan ju inte gå som på räls heller.. Två dagar före försäljningen slutade vindrutetorkarna fungera. Matias ringde till en bilelektriker som sade att vi kunde komma till honom med bilen. Det här var kl 7 på en lördagkväll. Elektrikern och hans fru var påväg ut, men han hade kännt att han bara måste hjälpa oss. :) Så han fixade det åt oss på ca 20 minuter.

Vi hade bokat flygbiljett till Auckland, NZ, till dagen därpå, så när vi sålt bilen tog vi in på ett hostell i Sydney för natten.

Idag kom vi till Auckland och imorgon åker vi med bussen till Hot Water Beach. :)

Jätte-Askungen hade tappat sin sko i Auckland

Vi försökte boka om våra flygbiljetter till Finland så att vi skulle få komma hem bara någon dag efter att vi kommit tillbaka till Sydney från NZ den 23.3. Men alla flyg var fulla, så nu är datumet för vår hemresa den 18.4, men vi är på väntelistan för flyg som går tidigare än det.

Bland ostron och grodfötter

Airlie Beach

Airlie Beach är en väldigt populär turistort på östkusten, huvudsakligen på grund av att staden ligger nära det stora korallrevet och Whitsundays öarna.  Turisterna seglar mellan öarna och snorklar eller dyker i reven.

Det finns massor med olika dagsturer (eller flera dagars turer) till Whitsundays öarna att välja mellan. Vi valde en dagstur med en snabb båt (4x225 hästkrafters utombordare, rättare sagt! ;P) som skulle ta oss till Whitehaven beach och på en snorkeltur i korallreven.

Hamnen i Airlie Beach

Båten 

Sväng huvudet 90 grader åt höger och se om du ser profilen av en gorilla/Homer Simpson :D

Att snorkla vid reven var som att komma till en helt annan värld. Det är svårt att beskriva med ord, men det var riktigt häftigt! J Fiskarna såg nästan overkliga ut med regnbågens alla färger. Plötsligt simmade en sköldpadda förbi oss och den var så nära att vi nästan kunde röra vid den.

När vi rörde oss i vattnet hade vi på oss tunna våtdräkter, för att inte bli ”brända” av små liknande maneter som finns i vattnet den här årstiden. 

Nöjd efter en lyckad snorkeltur ;)

Efter snorkelturen for vi till Whitehaven Beach, som brukar beskrivas som ”Heaven on Earth”. Sanden på stranden har kommit från en undervattensvulkan och det är egentligen inte sand, utan lite mer som glas. Sanden blir aldrig riktigt het eller kall och är otroligt vit. Guiden på båten berättade att sanden används för att slipa diamanter och att om vi har med juveler skall vi prova putsa dem i sanden. Eftersom stranden är ”naturskyddad” får man inte tag något från den. Guiden visade en 2 liters flaska med sand, som någon turist hade försökt smuggla hem.

Vid stranden fick vi avnjuta en underbar medelhavsbuffé.

Whitehaven beach

En riktigt bra dag! J

Straddie

Innan vi åkte ner tillbaka till Sydney bestämde vi oss för att wwoofa någon vecka till. Vi hittade nämligen en intressant annons i wwoofingboken, om en ostronfarm på en ö utanför Brisbane. Denna vecka kom att bli en av våra absolut bästa veckor i Australien hittills.

Ön heter Notrh Stradbroke och är en typisk semesterort för Brisbane-boarna. Ön har stränder åt alla vädersträck, vilket gör att den drar tills sig många surfare. Det är rätt dyrt att bo där. Att hyra ett hus under julhelgen kan kosta ca 2000 dollar, i veckan! :O Under storhelgerna kryllar stränderna av folk, men under resten av året är det rätt dött på hela ön. På vår wwoofing-värds gata är det 3 hus av ca 20 som är bebodda året runt, resten är ”sommarstugor”. Det bor ca 3000 människor året runt där och det finns en av allt – en bensinmack, en butik, osv..

En av de många stränderna på ön

Här simmade en massa sköldpaddor :)

Vi fick bo i en garagelägenhet i ett hus som hyrdes ut av wwoofingvärden. Han var en gullig man på ca 60 år som hade ostronfarm tillsammans med sina kompisar (60-80 åriga grabbar). De hade alla flyttat till Straddie (ön kallas det) på äldre dar och ostronfarmen är deras gemensamma hobby.

De första dagarna fick vi prova på oyster-culling. Ostron växer på varandra, så man måste hacka bort mindre ostron från de stora. (De mindre ostronen förs sedan ut tillbaka till odlingen för att få växa. Det tar ca 3-4 år för ostron att bli tillräckligt stora för att ätas.) Ostroncullingen var som en syjunta för män. :P Ostrongrabbarna satt runt bordet och hackade ostron, skvallrade och retades med varandra. Det var ett riktigt nöje att få sitta med och lyssna på deras babbel.

Små krabbor som trivdes bland ostronen

En av grabbarna hittade en finsk flagga i skrubben, och tyckte att de måste flaggas för "The Flying Finns" :D

Efter några dagars culling var det dags att åka ut till ostronfarmen, eller ”lekplatsen” som grabbarna kallade den, som ligger på en sandbank. Här samlar man upp små ostron (kallas spat) och hänger upp dem i kassar för att de skall få växa. Vi såg en massa häftiga djur där också. :D

Ostronfarmen vid högt tidvatten

Lycka :)

Sköldpaddan hade hamnat på fel ställe

Här samlar vi Spat

Farmen vid lågt tidvatten

Matias hittade en liten haj... 

...och en giftig Stonefish

När vi inte arbetade simmade vi vid de olika stränderna och gick runt på öns vackra vandringsleder. Eller umgicks med vår underbara wwoofingvärd, som dessutom var en grymt bra kock. J

Här lär vi oss att öppna ostron

Mums!

Med magarna fulla av ostron tackade vi värden, tog farväl av Straddieborna och började resan söderut, tillbaka mot Sydney.