BilKråtas

När man bor i en bil, som man kör med genom ett land lika stort som centrala Europa, får man väl räkna med lite krångel. Att vi skulle lägga så mycket pengar på att få bilen i skick som vi nu har fått göra, hade vi inte riktigt kunnat tro. Vår Red Pearl är det i sig inga stora fel på. Det är mer registreringen och besiktningen av bilar här i landet som är lite för invecklade processer för oss oskyldiga stackars turister att förstå oss på.  

När vi köpte bilen i NT (The Northern Territory) berättade gubben vi köpte den av att bilen måste besiktas i januari, men att vi kan göra det var vi än befinner oss vid den tidpunkten. Här heter det att man förnyar registreringen varje år, istället för att besikta den, som vi kallar det.

Lätt som en krokodilkotlett! Det är bara att föra bilen på ”besiktning” och förnyar registreringen via nätet! Ack, så fel den lilla gubben hade, och usch så naiva vi var att tro på det och inte kollade upp det. Att besikta bilen i en annan stat går helt enkelt inte! Dessutom får man bara förnya registreringen via nätet om man är en NT- medborgare. Fick vi veta då vi var i Sydney och började fundera på att få undan besiktningen…

Vi hade två alternativ. Det första var att köra 2700 km (ena vägen) till Alice Springs som ligger i NT och förnya registreringen. Vi hade 24 dagar på oss. Det andra alternativet var att registrera om bilen i Sydney så att den skulle få NSW (New South Wales) nummerplåtar och allt. De sade det att skulle kosta oss ungefär 1000 dollar. Vi konstaterade att det skulle gå åt nästan lika mycket pengar för oss att köra till Alice Springs och tillbaka + registreringen där, som det skulle bli att registrera om den helt i NSW. Det borde dessutom vara lättare för oss att sälja en bil registrerad i NSW sen när vi åker hem, eftersom vi slutar resan i Sydney. Så vi körde på alternativ två.

Det visade inte sig bara vara dyrt, utan också utom ordentligt invecklat. Först måste vi föra bilen till en mekaniker för att kolla att allt var i skick och att vi inte stulit bilen. Det slutade med att vi blev tvungna att byta 3 ringar + annat smått å gott (läs, dyra grejjer). Dit for några hundra lappar och vi fick en så kallad Blue Slip.

När vi hade den kunde vi åka till ett försäkringsbolag och få en Green Slip, som behövs för att man skall få registrera en bil. Det gick rätt snabbt och smärtfritt, men kostade förstås några hundra lappar det också.

Nu var det bara att besöka RTA (typ som K1 i Finland) och få bilen registrerad. Förstås skulle ju inte allt gå som förväntat där heller. Vi blev tvungna att besöka banken för att få utskrivet ett papper med Matias namn och hans adress i NSW (något slags bevis på att han faktiskt bor här). Detta kostade ju oss förstås några dollar, men vid det här laget brydde vi verkligen inte oss mer.. 

När vi kom tillbaka till RTA och äntligen fick nummerplåtarna och nytt registerutrag fick vi veta att det också kostade - några hundra dollar!

Efter denna långa och huvudlöst dyra process hade vi nu en nyregistrerad bil, men var mycket fattigare och med ett humör någonstans i botten på korallrevet. Tanken på att sälja bilen och komma hem slog oss båda, men efter att ha talat med föräldrarna och tänkt igenom det hela visste vi att det kanske inte var den bästa lösningen.

För att vända på det hela har vi ju nu en bil i toppskick, som är registrerad ett år framåt och därför borde vara lätt att sälja.

Vi har nu istället börjat söka jobb i Sydney området. Vi är villiga att arbeta i 3 månader, så att vi efter det kan resa upp för östkusten och sedan sälja bilen innan vi åker till Nya Zeeland och kommer hem. Det var inte det lättaste att hitta jobb i Sydney.

Jag fick jobb på ett café vid en strand i norra Sydney. Det visade sig att det var cirka 20 pers som jobbade i det mycket lilla caféet. Jag skulle därför bara ha fått jobba några timmar, några dagar i veckan och med riktigt dålig lön. Dessutom var alla campingplatser nära caféet fulla på grund av de pågående semestermånaderna, så jag visste inte om jag överhuvudtaget skulle ha möjlighet att komma mig till jobbet de några dagar i veckan jag skulle få jobba. Så det fick jag lämna.

Matias har ansökt om flera olika byggjobb. Man får väldigt bra betalt som byggare här. Men än så länge har han inte fått några svar.

Nu har vi förflyttat oss ca 100km norr om Sydney, till staden Newcastle, för att komma bort från storstan och få byta miljö lite. Vi har nu börjat söka olika slags jobb längs hela östkusten. Vi har lagt hela ”bilregistreringsproblemet” bakom oss och hoppas på att vi skall få jobb snart så vi har möjlighet (råd) att se allt vi vill hinna se innan vi måste lämna detta land.

Vårt nya lilla tält är vi mycket nöjda med :)